Uppdatering

The boys! The boys!

Det blir långt mellan inläggen nu för tiden.. Tiden bara försvinner. 

 

Coddan fortsätter imponera i hoppningen. Han var med och hoppade i tisdags och inget tycks vara ett problem för honom. Han skuttar och piper efter hindren och har jättekul. 

Han gick en långtur förra helgen tillsammans med Jubon och Fiia. Vi galopparbetade en del och då märkte man att konditionen är då det inget fel på hos mina kusar! 

 

Jubon fick hoppa på söndagen. Han fortsätter visa toppform. Jag hade så ont i axeln så Fiia fick äran att hoppa honom under mina instruktioner. Min axel fick sig tydligen en smäll av Coddans överspringning så nu är det den som gör ont och inte benet. Jag måste erkänna att jag är riktigt trött på att ha ont. MIna axlar hade börjat återhämta sig efter Jubons spark och omkullridningen med Coddan men nu är högeraxeln lika illa som den vänstra efter Jubons spark. Den tog 6 månader att läka så det känns tungt nu...  Tränsning är inte lätt när man inte kan lyfta högerarmen.

 

Nog med gnäll!

Altanero fortsätter sköta sig så jag planerar sitta upp igen nästa vecka. Han har coolat ner sig mycket mer nu så kastreringen har gjort sitt.

 

Avatar fick följa med Dijon ut i helgen. Det gick jättebra. Dijon är ju inte världens bästa mentor men vi slingrade oss iväg som fyllon iallafall. Viktor är mycket saknad!!! 

 

Jubon ska tävla dressyr i helgen så jag bet ihop i måndags och red dressyr på honom. Han kändes strålande fin! Han glider runt och inget känns svårt. Härlig känsla! 

Ikväll är det hoppträning och i morgon finslipning inför söndagens tävling.

 

Hör och häpna - Dannekursen i helgen blir inställd! Han är tydligen sjuk ordentligt och ligger på sjukhus. Vi har pratat om ny tränare men VEM? Jättesvårt att hitta en tränare som passar alla.

Vi har en tränare som åker hit varannan vecka men henne vill inte jag rida för. Hon var riktigt elak mot mig, 17 år, och min älskade Pikant när vi tränade för henne. Sådant glöms inte av mig! Ok att man är elak mot mig men är man elak mot min häst, visserligen verbalt, så har man totalt gjort bort sig!  Inte ens tjugo års tid har förlåtit henne... morr!

 

Dijon har ridits flera gånger sista veckan så nu funkar tränsning igen. Jeanette har tyvärr inte tid att rida honom varje vecka.. Det blir varken hackat eller malet, känns det som.. Hur göra? Åsa - vad tycker du?

 

 

 

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sam » Tji fick jag...:  ”I do hope everything is ok, nice that your blogging again. Very interesting. ”

  • Mirre » Min livs värsta tid..:  ”Vilken resa ni gjort tillsammans. Styrka till er båda. Kunde inte hålla tillbaka..”

  • Fredrika Karlman » Min livs värsta tid..:  ”Denna resan som vi gör tillsammans ... ÅH ... jag gråter. All den vilja att bl..”

  • Anette » Traumatiskt!:  ”Gråter när jag läser Känslan av ständig oro och ångest som du levt med under d..”

  • Tove Eriksson » Högbo på schemat:  ”Hejsan! Googlade på "nervsnittning" och kom in på din sida. Hur gick det med den..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-