Sammanfattning

Om jag ser tillbaka på året som gått så har det överlag varit helt ok.
På privata planet har det varit tyngre men det tar jag inte här ..

Årets bästa är helt klart att Edic kommit tillbaka från lång konvalecens. Att få starta Edic igen var en fantastisk känsla även om vi inte fick betalt poängmässigt. Nu tränar vi för fullt och han känns finfin! Jag vågar dock inte hoppas för mycket. Om Gud vill och grejorna håller så tävlar vi Msv nästa år.

Coddan har gjort en fantastisk resa och har visat att han hör hemma på tävlingsbanorna, både i dressyr och utställning. Han debuterade LA dressyr som avslutning på terminen. I Strängnäs (utställning) vann han sin klass och blev tvåa (knappt slagen) i ridprovet.
Han har fått sin vintervila efter att ha gjort enorma framsteg i träningen under vintern. Vi satsar på Msv nästa år.

Dino har haft ett tufft skadeår med maximal otur, feldiagnoser och allmänt krångel. Däremellan har han visat att han lugnat ner sig och känslan att galoppera lugnt i form på den hästen är lycka!
Dino har fått vida sitt vackra jag ändå på Mockfjärdsdagen, Falsterbo och Borlänge hästcruising.

Altanero har nästan landat och sköter sig i mina ögon strålande. Han har hittat bjudningen och jag ser och känner vilken fantastisk ridhäst han är! Han har blivit vuxen.

Jubon har tävlat en del men har haft bekymmer med skolorna så det har inte blivit riktigt bra. Att han sedan drabbades av tidernas hovböld gjorde att i stort sett hela höstterminen gick till spillo. Han har under vintern legat i hårdträning och känns nu mycket mer flyttbar och smidig. Ägaren vill låna ut Jubon till någon satsande dressyrryttare men än så länge står han kvar.

Avatar åkte nyligen till en fodervärd i Stockholm. Han har utvecklats fint under 2014 och känns som en okomplicerad herre. Efter kastrationen blev han supercool, nästan för cool. 

För övrigt så tog jag beslutet att dra ner på min verksamhet. Inga nya träningshästar, inte heller saluhästar. Jag kommer endast att ha aveln i företaget tills vidare. Grodan behöver mig och jag är trött, så trött. 


Största sorgen för året blev Bonnies död. Denna underbara märr som alltid var glad och som alltid gjorde sitt bästa. Livet är orättvist.

Sist men inte minst!! TACK till Sofia, Petra, Johanna B, Karin,  mamma & pappa OCH NINO!!!

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sam » Tji fick jag...:  ”I do hope everything is ok, nice that your blogging again. Very interesting. ”

  • Mirre » Min livs värsta tid..:  ”Vilken resa ni gjort tillsammans. Styrka till er båda. Kunde inte hålla tillbaka..”

  • Fredrika Karlman » Min livs värsta tid..:  ”Denna resan som vi gör tillsammans ... ÅH ... jag gråter. All den vilja att bl..”

  • Anette » Traumatiskt!:  ”Gråter när jag läser Känslan av ständig oro och ångest som du levt med under d..”

  • Tove Eriksson » Högbo på schemat:  ”Hejsan! Googlade på "nervsnittning" och kom in på din sida. Hur gick det med den..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-