Slitit värre..

En hel del har hänt sedan sist igen.. Förra helgen var Team Pyramid här för att hålla clinic. Vi var tio ekipage som deltog och alla var jättenöjda. Jag hade Coddan med mig för att träna lite visning. Jag fick en hel del tips och råd, vilka jag tog med mig för att träna på. 
På söndagen hade vi hingstvisning med mina hingstar samt två hingstar utifrån. Jag var supernöjd med mina pojkar som skötte sig strålande både ridna och för hand.
Dino var också med men eftersom han är skadad så fick han bara skritta runt lite samt hälsa på de barn som fanns på plats - han gjorde succé förstås.
Det var väldigt nära att Dino inte blev med alls - han fick ett kraftigt kolikanfall på torsdagen och vid kl 23 ringde jag in distriktsveterinären för att avliva Dino. Dino hade då mestadels legat sedan 14,30 förutom då vi befann oss på kliniken. Sofia och jag passerade stallet ( tack o lov) vid 14,30 och såg då Dino ligga utslagen i hagen. Vi skyndade dit och jag insåg direkt att vi var tvungen åka in med honom till kliniken. Vi gjorde så och väl där fick han all tänkbar behandling och så fick vi åka hem eftersom just denna dag så skulle Nino ( veterinären) iväg på något viktigt. Eftersom pulsen inte var så hög på Dino då så fanns ingen större ore - mer än hos mig. jag hade en mycket dålig magkänsla..
Väl hemma fick Dino en påse ytterligare med dropp. Han ville gärna lägga sig på gången så jag fick passa honom hela tiden. Magen var helt tyst.. jag ringde Nino igen och fick order att avvakta. Väl inne i boxen rasade Dino ikull direkt ock krampade.. Pulsen steg bit för bit och jag försökte nå veterinär - utan resultat. Kl 21 fick jag tag på Nino och han gav mig order att ringa distriktsveterinär om pulsen översteg 60. Kl 23 hade Dino 54 i puls trots smärtlindring och jag kände att nu är det nog - jag tillkallade distriktsveterinären för eventuell avlivning. I väntan på veterinären tvingade jag upp Dino på fötter och gick en kort sväng med honom.. Väl inne stod han kvar på fötter men pulsen var lika hög. Veterinären kom och beslut togs om att prova behandla en gång till... Jag har aldrig sett en så sjuk häst förr - det var fruktansvärt. 
När Dino fått allt i behandlingen såg vi plötsligt en vändning - han blev klarare i blicken och började retas lite med Edic i boxen brevid. Vi tog en promenad igen och då kom huvudkastet som är så typiskt Dino. Han var tillbaka! klockan är nu 2,30 och jag provar ge honom en handfull hö - han sliter åt sig tussen och tuggar hungrigt. PUH!!! Vi lämnar honom och åker hem och vilar i två timmar sedan åker jag dit igen - fortfarande pigg! Klockan åtta släpper jag ut honom i hagen och han skuttar glatt ut.  Vilken skräcknatt!!
Jag var fullständigt slut fysiskt och psykiskt och eftersom all tid gått åt till Dino så låg vi rejält efter i förberedelserna inför clinincen och Pyramids ankomst. Jag kan erkänna att jag var gråtfärdig av trötthet och hade ingen lust alls att få huset fullt av folk. Än mindre att hålla turbotempo hela helgen. På något vis orkade jag och detta tack vare mina underbara medhjälpare Sofia, Karin och mamma! Sofia släpade med sig sin svägerska Julia som också slet hund i helgen!

Vidare då, vad har hänt? Jubon och Edic har gjort säsongsdebut i dressyr. Jubon var jag rätt besviken på, han har sett så strålande ut vid träning och så kommer han in på banan som en atombomb. Han var dunderladdad och for lite hit och dit vilket resulterade i dåliga procent. 
Edic debuterade i msv C, vilket egentligen var för tidigt men LA:n var fullbokad. Edic körde sina tricks i form av lecad, piaff och passage coh det gillades ju inte så klart - även han usla procent MEN han såg riktigt fin ut däremellan och fick också det kommenterat av domaren.
Edic har gjort stpra framsteg och börjar komma i toppfrom. Jag törs sätta liet mer press på honom nu och det känns att han är stark nu. han är pigg och glad och sedan jag bytte till sockerfritt foder har hans sulömhet ute gett sig. 

Coddan ska säsongsdebutera den 12/4 i en LA:1 här hemma. Han har känts helt fantastisk sista tiden och när jag fick se filmen från hingstvsiningen blev jag mäkta stolt måste jag säga! Mitt självförtroende går i berg- och dalbana när det gäller kusarna och jag vill gärna slå lie hårt på mig själv. Efter clinicen var jag helt inställd på att sluta med utställningar och bara rida för skojs skull. Jag var ju så trött då att hade någon sagt BUUU så hade jag börjat gråta. 

En till som ska debutera den 12/4 är ALTANERO! Jag har äntligen hittat en tjej som kan hjälpa mig rida honom så nu går han 2-3 gånger i veckan med henne på banan. Hon vill inte rida ut på honom än så det sköter jag. Emma rider honom jättebra och det är så skönt att slippa det dåliga samvetet att inte hinna med honom. 

 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sam » Tji fick jag...:  ”I do hope everything is ok, nice that your blogging again. Very interesting. ”

  • Mirre » Min livs värsta tid..:  ”Vilken resa ni gjort tillsammans. Styrka till er båda. Kunde inte hålla tillbaka..”

  • Fredrika Karlman » Min livs värsta tid..:  ”Denna resan som vi gör tillsammans ... ÅH ... jag gråter. All den vilja att bl..”

  • Anette » Traumatiskt!:  ”Gråter när jag läser Känslan av ständig oro och ångest som du levt med under d..”

  • Tove Eriksson » Högbo på schemat:  ”Hejsan! Googlade på "nervsnittning" och kom in på din sida. Hur gick det med den..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-