En bit liv till...

Coddan gjorde en exakt kopia på förra tävlingen och betedde sig allmänt illa på banan. En häst skrittade förbi på vägen och det var anledning nog att bli fläng, tyckte Coddan. Att han värmt upp bland flera andr hästar och att det travade hästar på både kort- och långsida på andra sidan spelade ingen roll - det gick en på vägen ju!!
Jag tappade sugen fullständigt och strök honom i msv och åkte hem. Han har nu fått sin semester tidigarelagd. På fredag ska hans tand kollas igen, hoppas den ser bra ut iallafall.

Edic travade för första gången efter sin konvalecens i förrgår och han kändes tack och lov jättefin. Nu smyger vi igång igen och hoppas kunna tävla i höst. Jag hade funderingar på att starta honom på dressyren i Högbo (PRE-helgen) men som det ser ut nu tar jag mig inte iväg överhuvudtaget pga brist på semesterdagar. 

Altanero fick hoppa ute på stora hoppbanan i måndags och det uppskattades! Han dundrar på som den jättehäst han är men ojjj så bar han hoppar! Hans galopp är fantastisk så när man kommer ut på stora banan kommer den verkligen till sin rätt. Ska försöka hoppträna honom varje vecka nu när hindren står framme. Det är så krångligt att hoppa när man inte har nån hjälp på backen. 

Jag har ju lagt ut Altanero på annons igen. Den tjej som var intresserad och som jag hade förhoppningar på hittade ju tyvärr ( för mig) en annan häst som  hon valde. Tidigare när jag satt ut annons har flera har hört av sig och ansett sig som rutinerade men det har brustit redan i "snacket" för min del. Altanero lämnar inte gården utan att det känns helt rätt för mig. Att jag sedan tvingas försvara mig när jag vill ha en rutinerad ryttare till min unghäst retar mig oerhört! Det var lika sist jag lade ut annons på Sveriges PRE också. Alltså, hur mycket tjaffsande kan det vara? Det är alltid något som det tjaffsas om i PRE-världen och jag är så innerligt trött på det. Jag går i tankar på att kliva åt sidan och bara njuta av mina hästar och strunta i allt som händer runtomkring mig. Lägga ner tävlandet och bara vara ett tag. Jag minns när jag skaffade min första PRE - jag tyckte det kändes så spännande och kul att träffa andra inom rasen och alla verkade så glada och trevliga. Jag kände det som att jag hittat hem. Nåja, det är ju inte första gången man haft fel om folk! Tack och lov finns det några eldsjälar som är helt fantastiska! Eloge till er!
Min gnista har slocknat tyvärr och vad vet man - ett sabbatsår vore kanske grejen? Att slippa sätta press på sig själv och hästarna för att prestera, för att sedan slås till backen av förtal eller en hingst som plötsligt missköter sig. Att slippa ha ögonen på sig. Kanske ska bli hoppryttare igen - på lättaste nivå! Ytterligare en fördel med PRE - de hoppar hellre än bra! De är lika begränsade som jag. :-D

I sommar ska jag iallafall syssla med lite annat än dressyrtrim - jag får in en häst för inriding och en för inkörning. Precis som förr - pyssel på marknivå. Det ska bli kul med lite annat!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sam » Tji fick jag...:  ”I do hope everything is ok, nice that your blogging again. Very interesting. ”

  • Mirre » Min livs värsta tid..:  ”Vilken resa ni gjort tillsammans. Styrka till er båda. Kunde inte hålla tillbaka..”

  • Fredrika Karlman » Min livs värsta tid..:  ”Denna resan som vi gör tillsammans ... ÅH ... jag gråter. All den vilja att bl..”

  • Anette » Traumatiskt!:  ”Gråter när jag läser Känslan av ständig oro och ångest som du levt med under d..”

  • Tove Eriksson » Högbo på schemat:  ”Hejsan! Googlade på "nervsnittning" och kom in på din sida. Hur gick det med den..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-