Coddan Concorde

Jag bestämde mig i morse för att kolla statusen på Edic. Lite dumt att göra det innan Coddans kurs med tanke på att ett nederlag påverkar mitt mående rätt kraftigt och att då rida dressyrkurs på Coddan Air kan vara lite "toooo much to handle". Hur som helst så tog jag Edic och gick iväg till en grusplan i närheten. Nino hade gett mitt lov att kolla honom på lina, om än "bara ett par varv!". Jag längde ut linan och smackade lite. Effekten var omedelbar! han flög rakt upp på sitt mindre snygga sätt och studtsade iväg i blandade småhopp! Jag fick ner honom i trav och han såg strålande ut. Bytte varv, samma sak! JAAAAAA! Åh va skönt för mitt hjärta! Det tyckte tydligen Edic också för han flippade ur av glädje att få springa och körde nån slags uppvisning som avslutades med en bugning! Ur bugningen flög han rakt upp och stannade sedan och blåste. Vilken sköning han är! Mitt hjärta svämmar över av kärlek till denna häst! Vi gick hemåt i raskt takt med skuttinslag. Mötte Anna på stallbacken som skrattade och sa att hon såg på min uppsyn att Edic var ren.

Dino är pigg som en mört! Han står fortfarande på box och stygnen ska tas bort på måndag. han verkar trivas i uteboxen och gillar Edics sällskap utanför. Han gnäggar förtvivlat när jag tar in Edic.
Jag tog en pysselstund med Dino idag och även en promenad, vilken utförs i VÄLDIGT rask takt. Jag slinger som en vante efter honom men han är inte den som exploderar, tack och lov! Han kastar med manen och hoppar upp lite med ena frambenet ibland, det är allt. Det syns att han är såååå glad att få komma ut. Han är sitt gamla muppiga jag igen där allt är så förbaskat roligt!

Jubon gick dressyr med Helene i tisdags och hon fick också hoppa honom på onsdagen. Han börjar förstå bytena nu så när han väl gör dem på skänkel är de helt klart 8-mässiga.
Hoppningen är han klockren i och Helene red en bana där hindren låg på en meter. Lätt som en plätt, sa Jubon!

Coddan kastade av mig rejält i fredags så jag skadade mitt lillfinger och tillhörande knoge rätt rejält. Fingret stod rakt ut åt sidan när jag väl kände efter om jag slagit mig. Jag var lite lätt irriterad över hans beteende... Jag var på väg upp igen men kände då att handen gjorde väldigt ont. Jag tryckte in fingret igen och såg att det svullnade upp direkt vid knogen inne vid handryggen. Jag började skaka och frysa och förstod att det inte var läge att rida mer den dagen. Åkte till DLM där läkaren konstaterade att mitt finger inte var ur led - längre - men att jag kanske hade en spricka. Jag åkte in och röntgade på söndagen efter att jag fått inse att det inte blev bättre över helgen. Ingen spricka. Jag frågade läkaren vad göra nu? Hon svarade att det inte var något fel eftersom det inte syntes på röntgen.. Öhhh? Jag ifrågasatte ledband, senor och ligament men näää, det syns inget på röntgen!
jag har nu gått på Ipren i en vecka.. Tack och lov går det bra att rida! Han valde rätt finger att mosa!


Nåja, överlag är det peppar peppar lugnt i stallet nu och jag känner det i hela kroppen. Jag är piggare och gladare. Jag är till och med vaken efter kl 21 en del kvällar! :-D
Måtte lyckan hålla i sig ett tag. Jag har inga reserver att ta av i kroppen så de måste få fyllas på igen.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sam » Tji fick jag...:  ”I do hope everything is ok, nice that your blogging again. Very interesting. ”

  • Mirre » Min livs värsta tid..:  ”Vilken resa ni gjort tillsammans. Styrka till er båda. Kunde inte hålla tillbaka..”

  • Fredrika Karlman » Min livs värsta tid..:  ”Denna resan som vi gör tillsammans ... ÅH ... jag gråter. All den vilja att bl..”

  • Anette » Traumatiskt!:  ”Gråter när jag läser Känslan av ständig oro och ångest som du levt med under d..”

  • Tove Eriksson » Högbo på schemat:  ”Hejsan! Googlade på "nervsnittning" och kom in på din sida. Hur gick det med den..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-