Träningsresultat

Fördelen med att bara ha sina egna kusar i stallet är att jag kan helt och hållet bestämma själv när jag vill rida. Detta gör att jag inte inte har det där tunga dagarna i sadeln längre. Känner jag mig trött, sliten eller stressad så rider jag helt enkelt inte! Inget tvång, inga krav! 
Jag har bestämt mig för att starta Coddan och Edic i april på hemmatävlingarna här. Detta utan någon press alls och jag vet inte ens när nästa tävling är! Bägge får mjukstarta med A:1an inomhus ( utan störningsmoment).

Jag har fått nytt jobb, vilket innebar att vår första vecka ( förra veckan) var enbart dagtid = ingen ridning. 
Behöver jag ens nämna laddningsgraden på Coddan när han kom till ridhuset igår? Jag blev tillfrågad om jag kunde låna ut Coddan till en NH-clinic, instruktören ville ha en häst "som inte alltid gör som man säger".. Då ringde man efter Coddan! Hmmm??? :-D
Han lugnade sig rätt fort och gjorde sitt bästa i att försöka koncentrera sig på "tjejen med pinnen" men helst ville han äta upp pinnen. 
han skötte sig över förväntan och verkade mest tycka att det var en synnerligen meningslös stund i livet. 
Idag var det ridhus som gällde men denna gång med mig i sadeln. Jag longerade honom först eftersom en vecka i lerig hage kan ha viss triggande effekt på FlängBertil! Jodå, det var ett bra beslut! TJOHOOOOO! Jag fick hålla rejält i linan innan han plötsligt tvärnitade och blåste mot mig precis som om han ville säga "NU är jag klar!". Jag satt upp och hör och häpna - Coddan var koncentrerad på uppgiften från steg ett! Jag log flera gånger, DET är bra betyg för Coddan Air! Han känns smidig och följsam, det trodde jag aldrig jag skulle få säga om honom. Jag måste faktiskt säga att jag har lagt ner min själ på honom den här vintern och det har gett resultat. HÄRLIGT!!! 
Jag red honom för Kerstin Ahlgren förra veckan och jag fick beröm för att jag gjort ett bra jobb. 


Förra onsdagen kom jag till stallet för att mötas av att Edic lägger sig när frukosten serveras... Jag blir iskall i hjärtat och kollar alla tecken - jodå, kolik.  Jag tar en promenad med honom och han verkar ändå ganska pigg. Jag ställer honom på gången och lyssnar på hans mage . svaga ljud.. Plötsligt börjar han steppa på gången och jag förstår att han får magknip. Tar ut honom för att gå lite, då provar han lägga sig på stallbacken. Ringer kliniken omedelbart - vi får komma in. Karin kommer till undsättning och vi åker till Nino. Väl där konstateras förstoppning. Han får hjälp efter konstens alla regler och så småningom släpper det. 
Jag funderar på om Nino ska checka av Edics skada innan jag ökar på träningen... Väljer att inte fråga. Kommer hem och kan inte släppa tanken... Vilket resluterade i besök på kliniken på fredagen också. Åker hem med en häst helt utan anmärkning och en lugn hjärna på mig själv. 
Idag red jag honom i ridhuset och krävde då lite mer samling och korrekt form än jag gjort hittills efter skadan. OOOOJJJJ så fin han känns! Han har en bjudning som han inte haft förut. Han liksom bara väntar på mina signaler. Han har alltid varit ambiös men nu använder han det på ett mycket bättre sätt. Härligt!

Förra veckan var Sofia Forslund hit och fotade pojkarna (se bild). Hon hade lite nya ideer som hon ville prova så vilka bättre att prova på än mina pojkar? MEN ingen av dem ville bli fotad denna dag. De såg ut som gamla tråkiga valackar! Vi provade en massa knep men inget funkade - förresn skruvdragarn kom fram! Coddan och Dino tyckte den var mycket underlig och på så vis fick vi fina bilder. Edic var sist ut och han brydde sig fullständigt fan i skruvdragarn. Jag hämtade dammsugaren och tänkte att den skulle väcka honom - nääää.... Hmm?? Jag fick till slut ta en handduk, åka hem och gnugga Classica i rumpan för att sedan återvända till Edic.. DÅÅ vaknade han! Bilderna blev finfina!

Altanero är i dålig kondition orkesmässigt så honom försöker jag stärka upp. Helene fick rida honom i ridhuset sist eftersom jag känner att jag inte riktigt orkar få fram honom. Han kämpar väl men vi har lång väg att gå innan vi är tillbaka där vi var när han åkte. Han ska gå hoppning varje vecka för att bli stark och också för att kunna tävla hoppning senare i år. 
Han är lika galen på uteritt som han var som treåring så även där har jag jobb att göra. Tack och lov så brister det inte i bjudningen utomhus. Han är nöjd att vara hemma med sin kompis Domino och Domino är ännu nöjdare.

Nu hoppas jag bara på att hagar och ridbanor torkar upp så det blir lite mer lättjobbat!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

  • Sam » Tji fick jag...:  ”I do hope everything is ok, nice that your blogging again. Very interesting. ”

  • Mirre » Min livs värsta tid..:  ”Vilken resa ni gjort tillsammans. Styrka till er båda. Kunde inte hålla tillbaka..”

  • Fredrika Karlman » Min livs värsta tid..:  ”Denna resan som vi gör tillsammans ... ÅH ... jag gråter. All den vilja att bl..”

  • Anette » Traumatiskt!:  ”Gråter när jag läser Känslan av ständig oro och ångest som du levt med under d..”

  • Tove Eriksson » Högbo på schemat:  ”Hejsan! Googlade på "nervsnittning" och kom in på din sida. Hur gick det med den..”

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-