Bloggen!

2016 > 12

.Hej!
Dagarna försvinner så rackarns fort att man blir rädd.. Nyss var det september och nu är julen här snart.
Vad händer här då? Jag har tagit det gansla lugnt och inte tvingat mig själv till någonting. Lustigt, när jag väl väljer att tagga ner så dyker erbjudande efter erbjudande upp i form av träningsförfrågningar. Totalt åtta hästar aktuella! Helt fantastiskt! Dock har jag beslutat mig för att inte ha någon sådan verksamhet. Jag vill kunna ge 100% och det kan jag inte nu. Jag jobbar för dagen heltid plus 25% som kontaktperson så tiden finns inte. Därför är det skönt att bara ta hand om sina egna. Eventuellt dyker det upp en Frieserhingst till helgen som Anna, hon som har hästarna här, ska matcha till bruksprov. Jag ska vara Kamekasepilot och rida in honom.  Han ska tydligen vara en riktig glänsare så det blir spännande att se honom. Kanske man byter ras? ;-)

Coddan har jag börjat träna för en till tränare ( Ubbe Nordström)och det känns som att jag hittat "the way" nu. Han har jobbat honom från backen och har lärt mig grunderna. Det är skitkul!
Ubbe muttrade en hel del över Coddan första kvarten! Coddan är en väldigt intensiv individ med både tre och fyra rävar bakom örat.  Han är rätt enerverande faktiskt. Ubbe vände på det och sa att jag ska ta vara på den intensiteten och se det som postivit - att använda mig av den. Hmm, intressant!  Ubbe såg honom riden först gången förra träningen och sa, till min stora glädje, den här är en tävlingshäst! I torsdags hoppade jag Coddan och han var så himla fin att det kom glädjetårar! Det är nog svårt för andra att förstå min känsla när Coddan plötsligt gör som jag säger! Nu är det roligt att rida honom varje gång. Förut var vi alltid oense om någonting. Han checkar läget fortfarande men han liksom blivit vuxen. Jag kan rida ut med andra utan att vara på helspänn och han sköter sig bra i ridhus trots att andra hästar kommer in. Helt underbart! 
Dagen efter hoppningen så hade jag lite mer att tampas med men även där hade Ubbe en skälig förklaring - Det blir för många ingredienser, du är inte konsekvent i hoppningen. Då tar han sig friheter! Ja, så är det ju. Coddan är blixtsnabb i skallen och ger man honom lillfingret tar han hela armen. Det känns så bra att inte behöva ta med metoder som jag inte försvarar.

Altanero har gått ner i vikt, äntligen.. Han börjar se riktigt fit ut och blir starkare och starkare. Han är stor och har haft en del valpproblem med kroppen. Jag har börjat rida honom för instruktör och han rids mer än tidigare. Jag har äntligen hittat en medhjälpare som inte blir rädd för honom och som kan rida varje vecka om så behövs. Jag tror att han kommer att blir en riktig glidarhäst när han stärkt upp sig tillräckligt. I morgon är det hoppning på schemat.

Edic ska sättas igång igen efter konvalecens. Han behandlades för muskelskada men det hade tyvärr ingen effekt alls. Nu har jag iallafall provat. Däremot har han fått ljupvågsbehandling och OJJJ va pigg han blivit! Han skuttar och far som en tok! Han sprattlar när vi försöker skritta, han ruskar på huvudet och sprätter med frambenen i någon slags spansk passage-variant. Edic kommer ju så klart undan med det, han är ju min prins. Just inge bortskämd alls. Jag bara ler när han busar.

Dino är dunderladdad! Han är för dagen hus fräsch som helst och har dagliga shower i hagen. Han ser så lycklig ut! Raggig som en isbjörn skuttar han runt, kastar med luggen och ser glad ut. 
 
Det känns bra att ha släppt  pressen. Det är roligare så. .


 

.

Läs hela inlägget »
Edic